Vad som händer

Det är söndag andra april tjugohundrasex idag, och det är jättelänge sen jag skrev något. När jag startade bloggen så tänkte jag just att det skulle bli det som jag skrev i sidhuvudet “vardag i en ung mans liv” men också att min vardag skulle vara mera färgrik än den varit. Tiden kanske bestått av just vardagar.

Talade med en vän som påpekade att -du kanske kunde skriva något så att de människor som bryr sig om dig får veta vad som händer. Hade nog aldrig tänkt det så, att det finns människor som vill veta, bara för att dom bryr sig inte för att det innehåller så oerhört mycket tankar som jag VILL dela med er.

Jag tänker berätta lite vad som hänt den senaste tiden.

Januari var en intressant månad. Jag var iväg till Taizé i sydfrankrike (www.taize.fr) med några vänner för att, ja för jag kommit på att det vore trevligt att åka dit. Resan blev nästan som jag föreställt mig, samtidigt som jag var tyst mer än vanligt skrattade jag mer än jag gjort på länge. Vi hade fruktansvärt roligt helt enkelt.
Taizébröderna var människor som vågade leva i sitt beslut eftersom det inte var fattat under uppropet på en konferens “kom fram alla ni som vill leva fullt ut för Jesus”. Dom var inte fanatiska, bara 100 % människa. Vi blev alla oerhört uppmuntrade av att se, att dom var så vanliga och ändå hade så oerhört klara ögon.

Tomas Tranströmer skriver i sin dikt “guldstekel”

“Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra procent och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade
gå förbi dem!”

Broder Bruno var en av dessa människor som var närvarande och redo för att möta såna som vi, med frågor om livets allvar och lek. Det kändes som om vi fick svar på våra frågor, även om han inte gav oss dessa. Svaret var: ge tid för Gud. Var tillgänglig, så att han kan verka i ditt liv.

Det var en oerhört lyckad resa.
Nog om den.

Livet har gått vidare efter Taizé, med mycket jobb men också en hel del minnesvärda stunder av t.ex. kiting.

Mitt företag har gått bra hittils i år. Vi har ökat vår omsättning och bruttovinst med ca 20% sedan i fjol.
Det är tillfredsställande, även om “människan är 90 % mer än sin kunskap och sitt jobb”, som jag läste i någon tidning för arbetssökande.
Även om det är så att jobbet bara är tio procent så är det nog många av oss som låter vårt kunnande forma vår identitet till hundra procent. Det borde vara bara en liten del, men är allt.
Det faktum att vi är älskade kanske kunde forma oss till nittio procent och att vi då kanske skulle leva ohämmat och våga älska varandra.

En vän skrev ett SMS som är riktat till dig, lika mycket som till mig:

“Som din vän så måste jag påminna dig om att du är bra nog! Du behöver inte vara perfekt. Du är bra nog. Du är värd att älskas. Du är bra som du är. Låt inget som sker få dig att tro något annat. Gud gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.”

Till slut vill jag uppmana er att be för min vän Kaj Ahlsved som förlorat sin livskamrat.

Ni är älskade, så ta hand om varandra!
-Tobias

2 Responses to “Vad som händer”

  1. Maria Says:

    Tobbe, jag älskar dig! :)

  2. david Says:

    oj, utömande info. om taizé ..jag peppar inför augusti

Leave a Reply